Här kommer första delen av en krönika som kommer att publiceras i två delar med tankar om publikintresse och läktarstöd kring IF Elfsborg.

[more]

Här kommer första delen av en krönika som kommer att publiceras i två delar med tankar om publikintresse och läktarstöd kring IF Elfsborg.

5 november 2006 , dagen IF Elfsborg tog hem guldet tycker jag att vi visade att det finns oerhört bra möjligheter att skapa grym stämning med nästan 17 000 åskådare på Borås Arena. Det som framförallt har etsat sig fast i mitt minne är de 10-15 minuter i andra halvlek då kanske 2000 Elfsborgare stämde upp i ”stå upp för Elfsborg”, det var ren vacker läktarsång. Det är fler sådana tillfällen vi måste sträva mot att skapa, vi måste vara oerhört medvetna om vad vi håller på med och jobba hårt för att bygga upp en bra läktarkultur kring IF Elfsborg som är oberoende om laget har framgångar eller inte. Hur ser publikintresset egentligen ut för IF Elfsborg och hur påverkar det läktarstödet?

Under 2005 och 2006 har utvecklingen kring allt som har med IF Elfsborg gått i en rasande takt framåt. Vissa motståndarsupportrar har hävdat att intresset för IFE poppat upp nu de senaste 2 åren från att inte ha funnits innan. Framförallt med tanke på höjningen av publiksnittet ifrån 6 486 åskådare 2004 till 12 176 åskådare i snitt 2006. Är det verkligen så att Boråsarnas intresse för ”Di Gule” varit dött fram till 2005? Jag är en av de första att hålla med om att vi har många marginalåskådare/medgångssupportrar, men jag tycker att man bör vara medveten om hur intresset kring IF Elfsborg sett ut rent historiskt och de faktorer som spelat in för att kunna ge en rättvis bedömning av vårt publikintresse. 12 176 är faktiskt bara vårt tredje bästa publiksnitt någonsin, bäst är 14 608 ifrån den magiska säsongen 1961 då vi vann guld som nykomlingar.

Guldlaget 1961

12 176 åskådare är 12% av Borås 100 000 i befolkning. I en jämförelse med Malmös 272 634 invånare skulle då MFF ha ett publiksnitt på 32 640 med en lika stor procentandel. Och om 12% av Göteborgs 490 000 invånare skulle gå på IFK Göteborg skulle de ha ett snitt på 58 000. I den här jämförelsen förstår man lite bättre hur bra publiksnittet på 12 176 för IF Elfsborg faktiskt är. Givetvis ska man väga in upptagningsområde kring städerna osv. för att göra en riktigt bra bedömning men jag väljer att hålla det enkelt.

Jag vill hävda att intresset för IF Elfsborg i Borås med omnejd i stort sett alltid varit stort, det är många faktorer som väger in att vi hade ett högt snitt 2006. IF Elfsborg ligger femma i allsvenska maratontabellen och vår roll inom svensk fotboll bör vara att ligga under de största klubbarna och någon gång då och då vara framme och kriga om guldet. Under 1960 och 70-talet har vi många säsonger bakom oss med 10 000 i snitt eller mer och det är där någonstans jag tror vårt publiksnitt även framöver kommer att ligga. Under 1980 och början av 1990 talet var publikintresset för svensk fotboll det lägsta på många årtionden och det i kombination med att IF Elfsborg genomgick klubbens sportsligt och ekonomiskt tyngsta period med nio raka säsonger i söderettan ifrån 1987 till 1996 gjorde att intresset kring klubben var lågt. Sista året i söderettan 1996 drog ändå IFE 3 798 åskådare i snitt vilket var högre än många allsvenska lag samma år.

Under allsvenska perioden 1997 till 2004 på Ryavallen har intresset för IF Elfsborg stigit kraftigt men hämmats av arenans omodernitet. Framförallt under 2000-talet. Som bäst hade vi ett snitt på 8100 åskådare år 2002 och som sämst under 2000-talet 6 486 åskådare år 2004. Med Ryavallens omodernitet menar jag framförallt att de ca. 2000 sittplatserna under tak på huvudläktaren under den senaste allsvenska sejouren i stort sett var slutsålda som seriebiljetter, och efterfrågan på dem var mycket stor. Antalet ståplatser med bra sikt var även de klart begränsade. J-läktaren med ståplatser på långsidan tog in ca. 2500-3000 åskådare och var för det mesta välfylld. Däremot kurvorna på kortsidan utan tak, utan sikt och utan några egna faciliteter iform av toaletter eller kiosker hämmade publiksiffrorna. IF Elfsborg brukade räkna med att det försvann 1000 marginalåskådare direkt per match om det regnade. Åskådare som inte ville stå på de usla kortsidorna och dessutom komma hem genomblöta.

Nu med Borås Arena har vi samma möjligheter som Råsunda, Söderstadion eller Olympia haft att dra publik under många, många år med läktare nära planen och tillräckligt många platser under tak. Vi har upp emot 17 000 platser, såväl sitt som ståplatser under tak och jag är övertygad om att våra nuvarande möjligheter kommer att spegla det intresset som finns för IF Elfsborg. Vi är inne i en medgångsfas nu och 12 000 i snitt är inte realistiskt att tro att vi kommer att fortsätta hålla om inte de sportsliga framgångarna fortsätter. Däremot så tror jag som jag skrev innan att vi kommer att fortsätta att kunna ligga kring 10 000 i snitt framöver även om vi skulle halka neråt i tabellen. Antalet trogna Elfsborgssupportrar har givetvis ökat med allt vad det innebär iform av fler sålda säsongsbiljetter med mera.

Fortsättning på krönikan kommer med tankar om hur publikintresse omvandlas till läktarstöd.