Två veckor utan match och abstinensen hade sakta kommit krypandes. När så Mjällby kom till Borås Arena blev lönen för väntan tre poäng men långt ifrån det skönspel hemmapubliken vant sig vid.
[more]
Två veckor utan match och abstinensen hade sakta kommit krypandes. När så Mjällby kom till Borås Arena blev lönen för väntan tre poäng men långt ifrån det skönspel hemmapubliken vant sig vid.
Elfsborg 2 0 Mjällby
Efter en intensiv månad med match på match utan vila kom det två veckor långa VM-kvaluppehållet som ett välkommet och välbehövligt avbrott för spelare såväl som supporters. Spelarna behövde vila sina trötta, slitna kroppar och från supportrarnas sida var det nog så nyttigt att faktiskt hinna längta till match.
Tabelläget inför matchen, med gästande Mjällby jagandes i hasorna innebar att full satsning på tre poäng och en säkrare position bland medaljlagen borde vara dagens mål. Vid avspark kändes det glest på läktarna och det gråmulna, lite kylslagna vädret skvallrade om höstens antågande.
För dagen sittandes bland deltagarna på Elfsborgs tjej-dag sågs matchen och klacken från ett annat perspektiv än från den vanliga ståplatsvinkeln och upplevelsen blev därefter.
När spelarna klev in på plan möttes de av en liten, pulserande klackkärna som med olika flaggor hälsade Eleganterna välkomna till match. En extra applåd dagen till ära gick till Amadaiya Rennie som gjorde sin första allsvenska match från start.
Matchen inleddes något trevande med schabbel i försvaret som ledde till några snabba chanser för Mjällby. Gästerna skapade dock inga riktigt vassa avslut utan matchen rullade på i ett jämnt tempo.
Från Elfsborgsläktaren skapade klacken en stadig puls via trumman och ljudnivån i sången hördes väl även från andra sidan arenan. Växelsången med sittplats fungerade okej fastän inga strålande sånginsatser noterades.
Lagen gavs varsin vass chans i början av matchen men Johan Larssons anfall blåstes av efter en korrekt bedömd hands situation, medan Mjällbys målchans blev bortvinkad som offside.
Klockan tickade på och den stora matchbildsförändringen kom först i den 44e minuten då James Keene drogs ner i straffområdet i samband med en klar målchans. Den påföljande straffen satte Martin Ericsson säkert i mål och di Gule gick till halvtidsvila i ledning med en man mer på plan.
Det numerära övertaget och ledningsmålet till trots kändes läget något oroligt under andra halvlek. Det finlir som brukar känneteckna Eleganterna saknades. Självförtroendet, kämpaglöden och kraften i benen försvann allt eftersom och till slut tappade även publiken energin. Daniel Nordmarks sena mål, i den andra övertidsminuten var enda större glädjeämnet i andra halvlek.
Allt detta till trots, tre poäng är tre poäng och dessutom nog så välbehövliga i nuläget. Finlir eller inte, möjligheten att ta sig förbi Örebro finns fortfarande och kampen om tredjeplatsen lever med den.
Slutligen kan konstateras att överblicken av plan från sittplats är betydligt bättre än den från klacksidan men avsaknaden av liv, rörelse och engagemang gör ändå upplevelsen mindre intressant.