Guliganerna

Guliganerna

2-0 men inte som det var tänkt, matchrapport Elfsborg-Napoli

Hoppet om Europa levde i 30 minuter. Sedan tog den italienska offensiven över och drömmen om gruppspel i Europa League förblir bara en dröm.

[more]

Årets viktigaste match och upphaussningen hade börjat på nätet redan när slutsignalen ljöd i Italien en vecka tidigare. Mottot: 2-0, vi ska vidare. Ett resultat som blev verklighet, men tyvärr inte för laget i de gulsvartas hjärtan.

Europa League play-off 2:2
Elfsborg 0 – 2 Napoli (agg 0-3)

Före matchen bjöds alla Elfsborgsvänner till stamställe Lilla Bränneriet för att i gott sällskap äta, dricka och ladda inför ännu en batalj med italienskt motstånd. Många slöt upp men redan där märktes en stor undertryckt nervositet som nog plågade flertalet Guliganer. Stämningen var god men ingen vågade utmana ödet genom att vara för optimistisk.

Väl dags för avmarsch mot arenan mönstrade polisen ett stort, om än icke i närheten av italienskt mått, polisuppbåd som skulle föra gruppen mot arenan. Få italienare syntes på stan så oron verkade något obefogad, men som det heter better safe than sorry.

Väl vid arenan fylldes Elfsborgsläktaren snabbt och trots numrerade sittplatser ställde sig klacken på sin sedvanliga plats där man genast påbörjade kvällens sånginsats.

När spelarna intog plan höjdes kvällens tifo. Ett av Guligan Tifo Support arrangerat mönster skapat av gula och svarta ark. Motivet, 2-0, speglade kvällens förhoppning. Tanken var god men tyvärr blev utförandet sämre när publiken antingen valde att inte delta eller inte förstod sin viktiga roll i skapandet av bilden.

Matchen blåstes igång och trycket från centrala Elfsborgsläktaren var mäktigt. Stämningen var den bästa på länge och det är stunder som sådana som gör att resten av säsongen bleknar.

Det hade varit mycket tal om hur konstgräset skulle påverka italienarna och visste syntes det i början av matchen att de inte riktigt visste hur de skulle bete sig. Att det vattnats rejält för att stressa gästerna märktes tydligt då inte ens de egna spelarna lyckades stå på benen.

Di gule började bra och skapade tillfällen framåt samtidigt som man hade kontroll bakåt. Elfsborgarna gjorde flera lyckade brytningar men tyvärr passades bollen ofta slarvigt tillbaka till Napoli-spelare när den väl vunnits.

Första halvtimmen var det en riktigt bra match som kändes ganska jämn. Sedan tog det roliga slut när uruguayanske Edison Cavani gav gästerna ledning efter drygt 29 minuters spel. Då tappade publiken geisten och endast de riktigt trogna fansen höll igång sången. När samme Cavani sedan petade bollen i mål tio minuter senare var drömmen definitivt kraschad.

Spelarna ska ändå ges en eloge för sin fortsatta kämpaglöd som ändå innebar att matchen höll hög kvalité fram till slutsignalen. Sett i jämförelse med bortamatchen var di gules uppryckning enorm. Från att i princip ha spenderat 90 minuter på Stadio San Paolo med att bara försvara vågade nu Eleganterna pressa på och skapa anfall redan från start. Att det inte räckte var beklagligt men med tanke på motståndet kanske inte så oväntat.

Före match hade det spekulerats mycket i målvaktsfrågan och huruvida giganten från Napoli, Jesper Christiansen, skulle klara att spela med sin svullna fot. När startelvan istället innehöll Ante Covic kände nog sig många osäkra på hur det skulle gå defensivt. Men det måste sägas att Covic gjorde en helt godkänd insats och inte kan lastas för någotdera av målen. Sannolikt hade den danske målvakten inte klarat sig mycket bättre, så sådana spekulationer känns orättvisa.

Slutligen en tråkig reflektion angående publik och publiksiffra. Att inte fler än drygt 10000 tar sig till Borås Arena en sån här kväll är bedrövligt, visst ger tv-soffan en bättre och billigare utsikt men hur ofta bjuds tillfällen som detta att se stora europeiska klubbar på nära håll? Än tråkigare är det med inställning hos flera av de så kallade fans i publiken som ägnar större delen av matchen åt att kritisera spelare, spelsystem, tränare och lagets insats i övrigt. På Elfsborgsläktaren borde man stå för att man älskar och stöttar laget. Sen måste besvikelsen få finnas, men den kanske kan luftas lite mer sansat senare, efter att man stöttat laget till slutsignalen blåsts.

Besvikelsen över uteblivet gruppspel och med en allsvensk säsong som inte ser ut att leva upp till förhoppningarna delar nog alla men ger man upp på säsongen nu, vad ska man då göra resten av hösten? Guldtåget må redan ha gått men tredjeplatsen finns fortfarande att slåss om och med den, chansen till nytt Europaäventyr nästa säsong. För nog vill vi uppleva fler rafflande stormöten på Borås Arena inom en snar framtid?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Dela