En ovanligt lugn resa, ett snöpligt oavgjort resultat och ett oförklarligt rött kort, så kan man sammanfatta helgens resa till Grimsta IP och mötet med Brommapojkarna.

[more]

Brommapojkarna 2 – 2 Elfsborg

Säsongen börjar så smått närma sig slutspurten och få bortaresor återstår, trots det såg det länge ut som om att det inte skulle köra någon guliganbuss till Grimsta IP. Intresset för en långresa med tidig start en söndagsmorgon var till en början obetydligt och när anmälningstiden passerat hade endast 29 gulsvarta fans bokat plats på bussen. Tillräckligt för att resan skulle genomföras men inte fler.

Vid halvnio tiden på morgonen dök så bussen upp och till allas förvåning kom ”buss-Andreas” rattandes den stora dubbeldäckaren. Stort jubel bland de tröttare resenärerna då det blev gott om sovutrymme. Lördagskvällens utsvävningar, med bland annat två av medlemmarnas 25-årskalas, hade helt klart sugit musten ur flera av deltagarna och resan upp till Grimsta blev en lugn affär.

På vägen gjordes ett mycket tidigt lunchstopp utanför Mjölby och personalen verkade inte riktigt förbereda på en gulsvart anstormning sådär på söndagsförmiddagen. När alla fått sig lite till livs fortsatte färden mot huvudstaden och så värst livat blev det inte.

Några slötittade på film, den enda övriga underhållningen var sång signerad Roger ”publikvärds-Roger” Gröndahl och vilken sång det var måste tilläggas. En idol-audition iförd Elfsborgs-tröja är något vi alla borde propagera för tills nästa år.

Väl framme i Stockholm verkade varenda huvudstadsbo ha bestämt sig för att åka mot Vällingby då trafiken var seg som sirap. Klockan närmade sig tre och bussen hade fortfarande inte nått målet men så med tio minuter till godo var vi slutligen framme vid Brommapojkarnas hemmaplan och hade vi inte dykt upp hade det knappt varit någon där.

Konstgräset till trots, Grimsta IP är inte mycket till Allsvensk arena. Publiktillströmningen är än mer skrattretande. Trots att BP kämpar för fortsatt allsvenskt spel lockade dagens match endast 1328 åskådare.

När så matchen blåstes igång var det tyst som i kyrkan. Att kunna göra sig hörda med en klack på endast ett trettiotal är vanligen svårt men inte i detta läge. Gulsvarta hejarop ljöd klara och lönen för mödan kom redan i den sjätte minuten när Jon Jönsson prickade in en frispark i mål.

I övrigt var det mest högtalarrösten som framkallade reaktioner under första halvlekens gång. Speakern/kommentatorn hade laddat upp med massa ”spännande” fakta så som bollens tillverkare, diameter och antalet mål som gjorts på hörna etcetera. Tröttsamt en gång, efter upprepade tillfällen blev det mest löjeväckande och ramsor sjöngs snart för att tysta speakern.

Därefter var det vi som tystnade när BP, i den fyrtiotredje matchminuten, kvitterade. Läget kändes inte längre lika stabilt och värre skulle det bli efter paus. Tjugo minuter in i andra halvlek pekade domare Daniel Stålhammar på straffpunkten efter att Mathias Florén hållit fast en motståndare. Bollen fick Jesper Christiansen plocka ur nätet och helt plötsligt hade BP vänt matchen.

En poäng räddades så småningom av Niklas Hult, som kvitterade med sitt första allsvenska mål, men mer än så skulle det inte bli denna gång. När matchen var över syntes besvikna miner på fler än ett håll. Allra sämst hanterades poängtappet av Martin Andersson som lyckades skaffa sig rött kort, efter matchen! Ingen fattade något även om förklaringen kommit i efterhand.

Efter slutsignalen kom tränare Magnus Haglund fram till klacken och tackade för ”en fantastisk insats” från vår sida och de uppskattande orden mottogs tacksamt. Noterbart från matchen i övrigt var en orädd debut signerad Oscar Hiljemark och en comeback, om än kort, för allas vår Fredrik ”Bella” Berglund.

Hemresan blev om möjligt lugnare än ditresan och strax före 23 var bussen tillbaka i Borås.