Välbesökt uppladdning, bejublade musikuppträdanden, imponerande tifo samt medlemsrekord. Allt gick vägen (nästan) när Guliganernas 20årsfirande genomfördes.
På facebook kom ständiga uppdateringar om firandet från tidig morgon. 20-årsbloggens nedräkning avslutades på bästa tänkbara sätt, då de bägge Svenssönerna Anders och Mathias berättade vad Guliganerna betytt för dem.
Oron över hur det mulna vädret skulle påverka firandet hade gjort ständiga besök på yr.no och smhi.se nödvändiga. Dessa stärkte förhoppningarna att det skulle ljusna i tid till att firandet på Lilla Bränneriet inleddes.
Vid tolvtiden låg dock molnen fortfarande tunga över Sandwalls plats men det hindrade inte en kö av blivande medlemmar från att bildas utanför staketen. Ganska snart var uteserveringen fylld och regnstänken avskräckte inte firande Guliganer från att sitta utomhus. I takt med att Brännan fylldes på sprack det dessutom upp och solen började så sakta titta fram mellan molnen.
Det var en härlig blandning gulsvarta supportrar som laddade ihop. Många av grundarna roade övriga besökare med sånger från förr. Några klassiker skulle kunna dammas av och användas än idag, andra bör nog lämnas i minnenas arkiv. Det kunde snabbt konstateras att det kanske inte var så konstigt att tjejerna lös med sin frånvaro de första åren eftersom de flesta sångerna var av minst sagt frispråkig natur.
Ju längre fram på dagen det led desto trängre blev det inne i lokalen. Vid halv femtiden var det så dags för musikuppträdande från artisterna De Överlevande och Ajjemen. Båda bidrog med musik till skivan ”… tills vi dör” som Guliganerna släppte 2009. Gulsvarta hyllningssånger avlöste varandra och uteserveringen pulserade av dansande Guliganer.
När så dagens hemliga gäster gjorde entré visste jublet inga gränser. Insläntrandes kom Stefan Andreasson, Mathias Svensson, Johan Sjöberg samt Bosse ”Bank” Johnsson. Andreasson hälsades genast av veteranerna med favoriten från förr ”Stefan skjuter för att döda”.
Vid 1730 var det dags för gruppbild och ett imponerande antal guliganer hade tagit sig till Sandwalls plats för att förevigas. Att de flesta dessutom hade på sig sina jubileumströjor gjorde att samhörigheten framträdde än mer på bilden. En orädd yngling passade på att ta sig ett dopp i Viskan för att dirigera klacksångerna. Huruvida ett dopp däri är bra för hälsan var det nog mer än en som funderade på…
Efter fotograferingen avgick en högljudd om än rökig marsch mot arenan dit man tog sig i god tid för att fylla upp Elfsborgsläktaren.
I vanliga fall är det sedan klacken att hylla laget. För dagen var det tvärtom. När spelarna äntrade planen gjorde de det iförda jubileumströjor. Jubiluemstifot var dessutom en hyllning till Guliganerna istället för Elfsborg. Motivet var ett hopplock av saker. Där fanns dubbeldäckaren som tar oss till bortaresorna, ölglaset som mer än en guligan brukat höja och den gulsvarta ullsaxen som anammats av klacken. Mest slitigt hade dock arbetet varit med att kopiera gruppbilderna från Kalmar-resan för något år sen samt den där laget tackar Elfsborgläktaren.
Så sparkade matchen igång och på läktaren fick klacken förstärkning av Andreasson, Sjöberg och Matte som till och med såg till att starta en sång. Tempot på läktaren var högt och sångerna sjöngs tydligare än de gjort på länge. Glädjande en sådan här dag att fokus låg på att älska och stödja snarare än att på hata. En blåvittramsa hör väl till vid det här laget men i övrigt var det som sagt stöttning som gällde.
Synd att det inte hjälpte. En förlust på jubileumsdagen hade varit nesligt och det klarade man sig i alla fall ifrån. Men poängtappet i och med oavgjort var väl inte riktigt vad firande Guliganer hoppats på. Nu laddar vi om och satsar på fullt ös mot Blåvitt istället.
Slutligen måste så klart dagens stora nyhet nämnas, den att alla tiders medlemsrekord slogs i samband med jubileumsfirandet. Guliganerna är nu över 1100 medlemmar och det bådar gott för framtiden.