Efter ännu ett år av allsvensk fotboll är det dags att summera året som gått…

En knagglig början av året som mynnade ut i förhoppningar och en härlig inledning av sommaren som kantrades av skador och sjukdomar men ändå hopp om Royal Leagueplats som sedan blev en typisk Elfsborgssäsong.

Ja, det kanske är så många kanske ser säsongen 2005 som.
– Som säsongen vi hade kapaciteten och den säsongen vi skulle ta fler än de två placeringarna som vi faktiskt tog.

Men som så typiskt Elfsborg att i stort sett som laget har en chans att hänga med i de övre delarna och toppstriderna så faller laget tillbaka på något sätt. Örgryte i omgång 24 hade vi en chans till att vara med och slåss om en plats bland de fyra lag som tog sig till Royal League. Allting såg ljust ut i halvlek och Guliganerna sjöng för fullt. Men i andra halvlek var det nästan som om spelarna fattade att det var allvar och då blev det en genomklappning istället och 4-2 i baken och det blev till att vinka till Kalmar, Bajen IFK och Djurgården som fick spela Royal League istället för våra gulsvarta.

Okej, det var en händelse på en 26 omgångars allsvensk säsong.
Skulle man summera året 2005 med tre ord så kan man nästan ställa det på:
Arenan
Svenssongrabbarna
Svängningarna

Med en absolut fullständig arena lyckades vi med ett härligt publiksnitt och en fin inramning på fler matcher än vi vågade hoppas på innan säsongen.

Svensson! Anders, Mathias och Håkan!
Anders blev tyvärr skadad och tappade många matcher
Matte lyckades aldrig komma in i 100 procentigt spel efter en säsong i Premier League.
Håkan boxade bort sin chans och gav den rakt i armarna på våran unga talang Abbas Hassan.

Om vi ser framåt så hoppas vi att Hasse Berggren lyckas precis lika bra som han gjorde iår om inte bättre nu när skadeproblemen kanske minskar efter operation. Att Anders och Mathias växer in i truppen och vi säger som klubbledningen sagt på ett flertal möten under året: Vinner vi inte guld 2006 så är det konstigt.