}

Reserapport Gefle – IF Elfsborg

Skriven av Guliganerna den 23/03/2010 | Inga kommentarer

Trots att det var en måndag morgon, minusgrader ute och 50 mil till match var det en buss full med tappra guliganer som gav sig av till Gävle för att se di Gule i årets premiär.

[more]

Trots att det var en måndag morgon, minusgrader ute och 50 mil till match var det en buss full med tappra guliganer som gav sig av till Gävle för att se di Gule i årets premiär.

Stämningen var god från början till slut och det blev många skämt och mycket sång under den 18 timmar långa tur och retur resan.

På vägen upp ägnades tiden åt att bland annat titta på en kort dokumentär om föreningen Guliganerna samt frivilligt deltagande i Olivias frågesport. En tävling som skulle orsaka mycken debatt över när Gefle IF grundades, huruvida det var föreningen, fotbollssektionen eller alliansföreningen som åsyftades.

Att våren trots allt är på ingång kändes allra tydligast i Hallsberg där bussen gjorde matstopp. Då drogs restaurangbänkarna fram i solen som värmde riktigt skönt en stund, tills någon flyttade sig och den kalla vinden störde drömmen om varmare tider.

Efter maten kunde konstateras att vinner vi inte titeln som bäst klack kan vi nog sikta på körslaget eller idol istället. Ett gäng ”skönsjungande” killar underhöll bussen med en repertoar bestående av allt från Bumbibjörns-låten till Lundells öppna landskap. Sången bestod hela vägen till Gävle och efter drygt sju timmar hade vi nått vårt mål.

På en liten kall läktare längs med Gävleån, med stora snödrivor på kiosktaket var de flesta rörande överens att långkalsonger kändes som en nödvändighet. Lager på lager principen till trots hade nog de flesta ändå stelfrusna tår och fingrar tidigt in i matchen.

Under inmarschen välkomnades Eleganterna med tifo bestående av ullsax-flaggor samt banderoller. Förvirrande nog verkade även övriga Strömvallen heja på gulsvart då läktarna fylldes med gula ark. Förklaringen? En arrangörsmiss som gjort att hemmapubliken erbjöds köpa gula sittdynor.

När så matchen startade tog Guliganerna över. Gefle klacken syntes knappt och hördes än mindre. Att på en bortamatch med endast ett femtiotal personer i klacken lyckas överrösta hemmapubliken säger en del om stämningen i övrigt.

Guliganerna höll igång så gott det gick och i halvlek fortsatte morgonens sång och dans med vilda scener inne på toaletten. Trycket från vår sida ökade än mer under sista delen av matchen då Eleganterna öste på för att få in ett mål.

Att det blev oavgjort och mållöst förvånade nog inte många. Det var premiär, det var bortamatch, det var Gefle och viktiga spelare saknades i startelvan.

Hemresan påbörjades minuter efter matchens slut och trötta men glada anlände vi i Borås halv fyra på morgonen för några få timmars sömn innan det var dags att gå till jobbet, skolan eller föreläsningarna.

EVA FIHN

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *