Guliganerna

Guliganerna

Cupen är vår i år, anno 2011. Reserapport Värnamo-Elfsborg

De tidiga omgångarna i svenska cupen är kanske inte kända för sina bländande matcher men här skapas ändå oförglömliga minnen. Något man lär komma ihåg från Värnamo-matchen är ordningsvakterna och den omryktade huliganbron. 1-0 vinsten däremot hamnade på något vis i skymundan.

Svenska cupen omgång 3

Värnamo – Elfsborg 0-1 (0-1)

0-1 Martin Ericsson (34)


Dags för Eleganterna att kliva in i Svenska Cupen, den inhemska titel Haglund och Wettergren ännu inte erövrat. För dagen hade ett fyrtiotal supportrar beslutat sig för att åka med till de småländska skogarna.

Mycket av försnacket hade handlat om kravallstaket i form av buskar och ”huliganbroar” men väl på plats kunde konstateras att ingetdera fanns på Finnvedsvallen. Buskarna hade tagits bort i någon tidigare renovering och ”huliganbron”, den bro över Lagan som ska ge bortasupportrarna en egen entré var ännu inte monterad.

Besöket inleddes annars på underhållande vis när bussen dirigerades in i ett hörn där en man med en bunt utskrivna ungdomsbiljetter, utan växelkassa, litet lätt förvirrat tog emot bussen. När alla betalt för sig och vinkats iväg åt rätt håll dök dagens mindre underhållande moment upp, de aningen rabiata ordningsvakterna som utsetts att ta hand om de ”farliga” bortafansen. Att stå längst ner på sektionen, framme vid reklamskyltarna fick man inte på villkors vis göra. Detta trots att läktaren befann sig på ansenligt avstånd från planen, avskiljd därifrån med löparbanor. Tur då att vår egen publikvärd Roger fanns på plats och kunde tala förstånd med dem.

Publiksiffran stannade på 1772 trots spekulationer före avspark om möjliga tretusen. Den gulsvarta kontingenten bestod förutom bussens cirka fyrtio resenärer även av drygt sextiotalet bilburna fans och hemmasupportrarna blev ordentligt utsjungna från början till slut. På planen däremot var Eleganterna inte så övertygande som man kanske kunde ha förutspått sett till dagens nära på ordinarie allsvenska startelva. I den trettiofjärde minuten kom så matchens enda mål, när Martin Ericsson dundrade in bollen.

I andra halvlek tog di Gule över och temposkillnaden lagen emellan blev uppenbar. Trots detta var Värnamo på inget vis helt ofarliga. Resultatet stod sig ändå matchen igenom och Ericsson blev matchvinnare, en titel han får trots sin straffmiss i den 82a minuten. Straffen föranleddes av en Värnamo utvisning då hemmalagets Seidu Diawudeen slog James Keene i huvudet.

Mest bejublad för dagen var annars Niklas Hult, hemmasonen som återvänt till Finnvedsvallen. När han kom in i slutet av matchen jublade hela arenan. Att han inte fick spela från start var så klart tråkigt för hemmapubliken om än förklarligt.  En utvilad Hult lär vara ett viktigare vapen i det fortsatta allsvenska schemat.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Dela