Är glaset halvfullt eller halvtomt? Vann vi en poäng eller förlorade vi två? Frågan blev återigen aktuell efter 2-2 matchen mot AIK.

Hypen efter premiären var över och antalet gulsvarta supportrar på stan var tillbaka på normala nivåer igen. De trognaste hade som vanligt samlats på Lilla Bränneriet som var öppet för uppladdning och uteserveringen var fylld till max när vårsolen tittade fram.

Den gemensamma marschen mot arena fick än en gång ta omvägen förbi Elektra, längs med Viskan istället för tvärs över torget. Anledningen var så klart stockholmarna som kamperade på Allégatan. Poliserna, som var över allt, ville inte låta marschen gå via Stora torget utan såg till att hålla isär de olika gulsvarta grupperingarna och det är väl kanske klokast så.

Väl på plats på arenan möttes alla besökare av grabbarna i tifo-gruppen som efter jättesatsningen i premiären behövde fylla på kassan igen. Förhoppningsvis skänkte alla en slant till eldsjälarna som ser till att smycka fästningen med jämna mellanrum.

Så var det dags för matchstart och på Elfsborgsläktaren var det välfyllt. Initiativet att ge oss Guliganer två fribiljetter var bidrog helt klart till att skapa en gemytlig trängsel på klackläktaren.

I Häcken-matchen fanns inte mycket till bortaklack att tävla mot, AIK däremot hade tydligen kommit ner med sju bussar så nu gällde det att överrösta nollåttorna.  Något som funkade bra inledningsvis men ju stirrigare det blev på plan desto tystare blev det på läktaren.

Att gästerna tar ledningen med ett noll är tyvärr inget ovanligt nuförtiden men när de lyckades utöka till två noll efter en halvtimmas spel spred sig onekligen en viss missmodighet i klacken.

Tacka då Niklas Hult att inte matchen stendog redan där. Med sin fart och fläkt petade han in reduceringen bara några minuter senare och gav ny energi till såväl de på planen som de på läktaren.

Ett dubbelbyte i halvtid hör inte till vanligheterna men var för dagen behövligt. Efter en okontrollerad första halvlek blev det bättre struktur i andra och när David Elm kvitterade med sitt första mål i Elfsborgströjan exploderade publiken i glädjesång.

Att matchen slutade oavgjort var för de flestas del en missräkning. Visst är det mentalt starkt och lite turligt att lyckas jobba sig tillbaka till oavgjort men samtidigt kändes det tråkigt att Eleganterna ens hamnat i den situationen. Dessutom fanns flera lägen mot slutet att rädda tre poäng när AIKarna började gå på knäna men för dagen ville det sig inte.

På den positiva sidan får däremot noteras ännu en publiksiffra över 10000, en ung startelva med fyra nittiotalister vilket bådar gott för framtiden samt att man trots allt fick med sig en poäng och förlängde AIK:s segerfria svit på Borås Arena.