Efter en lång vinter var det så äntligen dags för årets första bortaresa och storsatsningen på Invasion Helsingborg föll väl ut med över 270 sålda bussbiljetter. Bussparkeringen mellan engelska skolan och Ryahallen var full med folk och bussar eftersom även sponsorerna skulle iväg vid tiotiden.
Några minuter efter utsatt tid rullade fem guliganbussar ut från parkeringen och uppdelningen var tydlig. Yellow Fanatics (YF) hade sin buss, likaså Gulsvarta Själar (GS). Dessutom dubbade de äldre supportrarna självironiskt sin till ”pensionärsbussen”. Mycket sång och uppsluppen stämning präglade bussarna och milen ner till Helsingborg tickade förbi i rasande fart. Några pissepauser senare återsamlades merparten av fansen på uppladdningspuben Charles Dickens.
Det kanske tog emot innerst i det gula hjärtat att buffén bestod av IFK:s paradrätt pyttipanna men det måste sägas att bättre sätt att mätta så många så smidigt finns nog inte. Alla blev mätta snabbt till en billig peng och förhoppningsvis kan bufféupplägget användas fler gånger på andra ställen. Nöjda efter mat och dryck var det sedan dags för förflyttning till Olympia
Bortapremiären skapar alltid en viss sorts nervositet och anspänning så hos de flesta fansen blev situationen inte mindre oroande när uppgraderingen till högriskmatch bekräftades. Den polisiära insatsen var massiv och liknade nästan den som varit vid europamatcherna i Italien. Bussarna stod parkerade precis utanför puben och polisen hade spärrat av hela området. Sedan blev det som vanligt att backas in mellan staketen vid arenan.
Tack och lov skedde inga incidenter men på grund av den tidiga ankomsten blev det en lång väntan innan matchen blåstes igång. Stämningen trissades snabbt upp när Helsingborg började sjunga om ”bara bönder”. Solen värmde och på planen möttes två relativt jämnstarka lag i första halvlek.
Maktbalansen skiftade avsevärt efter halvtid. När Martin Andersson tvingades utgå på grund av skada och backlinjen blev omorganiserad ännu en gång försvann lugnet och säkerheten. Intet ont ord ska sägas om Anton Lans som fick rycka in med minimal förvarning men otur hade grabben helt klart. Skönt då att se när Helsingborg fått ett-noll att både Andreas Augustsson och Jesper Christiansen stöttade den unge mittbacken.
Helsingborgs ledningsmål förändrade inte matchbilden speciellt mycket. Ställningskriget fortsatte och hade det blivit fler mål kunde de ha landat i endera målbur. Fast när Elfsborg tilldelades en straff ökade pulsen på bortastå, nervositeten var uppenbar. Folk vågade knappt titta när Ishizaki slog straffen men sucken var mangrann när bollen tog i stolpen. En vinst hade kanske varit för mycket att begära men oavgjort och en poäng hade, sett över hela matchen, varit välförtjänt.
Om spelarna tappade lite fart och självförtroende var det tyvärr inget emot vad som hände på läktaren. Supportrarna och deras stöttning spelar alltid roll men kanske mest så på bortaplan när laget ligger under. Att då närmare 300 tillresta supportrar inte gör mer ljud ifrån sig är riktigt tråkigt. Ett uddamålsunderläge kan snabbt ändras, det syntes senast mot Häcken, så att ge upp med en kvart kvar är ett tecken på dålig moral.
Nu är det som vanligt bara att bryta ihop och gå vidare. På söndag väntar hemmamatch mot AIK, en match då Elfsborgsläktaren förhoppningsvis kommer vara extra välfylld, allt tack vare Stefan Andreasson. Som ett tecken på uppskattning till trogna supportrar var Andreasson mannen bakom initiativet att ge alla bortaresenärer mot Helsingborg två matchbiljetter var till AIK drabbningen. De som får möjlighet att tacka honom personligen, se till att göra det.